Bokmalen!

"Luften och hans egna rörelser har rört upp så mycket slam inuti planet att han inte kan se handen om han håller armen utsträckt och lyser på den med ficklampan. Det är som att simma i en grön soppa. Han ser ingenting. Absolut ingenting. Han vet inte längre vad som är upp och ner. Linan som är fäst vid hans viktbälte fastnar lite här och där, i lastsurrningskrokar i golvet, i ett avslitet säte, i ett löst säkerhetsbälte. Överallt. Sedan börjar han simma på linan. Krockar med den. Fastnar i den. Den löper som ett spindelnät inuti planet. Och han hittar inte ut." Någon mördar Wilma Persson och Simon Kyrö när de dyker på ett plan i Vittangijärvi.Vad är det för gammal hemlighet de har kommit på spåren? Och vem är beredd att mörda för att hindra att den kommer ut? En mordutredning tar sin början där polisinspektör Anna-Maria Mella hotas och kammaråklagare Rebecka Martinsson får besök av de döda.

Jag har läst författarens tidigare alster och har inte varit så väldigt imponerad. Med denna, hennes fjärde, bok har hon mognat betydligt och platsar definitivt i genren! Som vanligt är det åklagare Rebecka Martinsson som figurerar i fokus liksom polisen Anna-Maria Mella som får fallet på sitt bord. Många mer eller mindre skumma personer finns i periferin och någonstans mitt i boken får man reda på vem som är gärningsmannen. Motivet dyker dock upp på de sista sidorna och för att komma dithän nystas en historia upp som utspelade sig under andra världskriget och som återigen kommit i dagern. Det enda jag inte gillade med den här boken var att den drunknade flickan envisades med att poppa upp här och var och ge sin syn på saker och ting. Kanske menat att vara ett extra spänningsmoment men blev bara fjantigt... Om man bortser från den detaljen var det en helt klart spännande och läsvärd deckare!

Mitt betyg:

Underliga ting sker på Katthamra gård. Amiral Hägg går sin vakt klockan fyra på morgonen vare sig han är levande eller död. I skogen med de förvridna träden kan man gå vilse för att klockan stannar och kompassen slutar att fungera. Det kan bero på Bysen eller på De små under jorden. På sådana saker och på den tyska minsveparen Albatross, tänker Andreas Nilsson 9 år när han cyklar från kyrkogården med en stulen dödskalle fastklämd på sin pakethållare. Tillsammans med sin bror har han upptäckt en hemlighet vars konsekvenser ingen kan ana...

Charlotta Nilsson, Andreas mamma, känner en ständig oro för sina barn, oavbrutet söker hon upp läkare för att få veta att de inte bär på någon dödlig sjukdom. Symptomen är många. Andreas har oförklarliga blåmärken och feber, Amanda andas inte som hon ska. Är Charlottas oro befogad eller är hennes ständiga kontakt med vården en sjuk hjärnas rop på hjälp? Är det rent av så att hon gör sina barn sjuka? Andreas äldre bror ligger begravd på Östergarns kyrkogård. Den verkliga dödsorsaken blev egentligen aldrig klarlagd.

Jag läste en Anna Jansson för flera år sedan och glömde bort att hon fanns tills jag hittade denna deckare på biblioteket. Liksom Mari Jungstedt är handlingen förlagd till Gotland (måste vara hög mordstatistik på denna lilla ö!). Som mamma blir man väldigt illa berörd när barn far illa, försvinner eller rent av mördas så den gav lite sur eftersmak och var tvungen att vila lite mellan varven. Som helhet var den dock väldigt spännande och välskriven och även om gärningsmannen var lättidentifierad relativt tidigt hände det oväntade saker i upplösningen som var svåra att förutse. En bra bok som rekommenderas varmt!

Mitt betyg: