Bokmalen!

I Att älska som en porrstjärna berättar Jenna Jameson, tillsammans med journalisten Neil Strauss, om sitt liv. Om uppväxten på den sjaskiga undersidan av Las Vegas, om sin tid som minderårig dansös på strippklubbar och om hur hon blev porrvärldens största stjärna. Historien rymmer övergrepp, våldtäkt och mord, men det är ingen simpel gråthistoria. Den är svart som natten och motbjudande realistisk, men bitvis vansinnigt rolig. Porrindustrins nuvarande drottning berättar närgånget och uppriktigt om sexuella erfarenheter som räcker i flera livstider. Jenna Jameson föddes som Jenna Massoli 1974 i Las Vegas. Hon är inte bara vår tids mest populära kvinnliga porrstjärna, utan också den mest omtalade genom alla tider. Neil Strauss är journalist på New York Times och Rolling Stone och har skrivit två av de senaste årens mest omskriva och lästa biografier, The Dirt tillsammans med Mötley Crüe och The Long Hard Road Out of Hell tillsammans med Marilyn Manson.

Den här boken har fått mycket bra kritik av både press och privatpersoner men jag hade stundom svårt att ta mig igenom denna "tegelsten". Visst var den både hemsk att läsa och bitvis både rolig och humoristisk men jag störde mig enormt på glorifieringen av den sjaskiga business som porrindustrin faktiskt är. Boken är full med mer eller mindre utmanande bilder på "författaren" själv och även varvad med serieteckningar (t.ex om strippans arbetsskador) och "goda råd", bl.a om hur man som kvinna effektivast förför en man. Hon drar sig heller inte för att namnge diverse världskändisar och ingående beskriva vad hon gör med dessa. Hon är kort sagt brutalt ärlig både vad gäller framgångarna och de perioder i livet då hon inte ger ett fullt lika glamouröst intryck utan är nedgången på grund av droger och osunda levnadsvanor. Visst är boken läsvärd men inte mycket mer än så.

Mitt betyg:

Varje dag kommer det ut mer än en ny kokbok i Sverige. Utgivningen dignar av sensuella citroner, underbara olivoljor och den senaste hälsometoden. Men vad händer med livsmedlen innan de kommer in i våra kök? Såväl till vardags som till fest sätter vi aningslöst i oss mängder av tillsatser och substitut, lurade av reklamens budskap om hemlagat och hälsosamt. För myndigheterna är det huvudsaken att livsmedlen inte är direkt hälsovådliga. Sedan är det fritt fram att sälja glass som inte är glass och cider som inte är cider. Mats-Eric Nilssons väldokumenterade avslöjanden gäller inte bara skräpmat, utan allt från färskpressad juice och butiksbakat bröd till tryffelolja och balsamvinäger, en vanlig vinäger som sötats och färgats med karamellfärg. Den äkta varan är så dyr att den njuts droppvis med pipett. Med författaren som personlig och engagerad guide berättas samtidigt industrimatens moderna historia. Om de välorganiserade kampanjer som fick motsträviga husmödrar att glömma hur riktig mat lagas och smakar. Boken innehåller även en uppslagsdel med ett 50-tal olika livsmedel. Hur går fusket med dem till och var kan man hitta de oförvanskade alternativen? Här finns en karta med gårdsbutiker samt en säsongskalender över när man ska äta vad. Sist finns en praktisk guide till alla de 320 förvirrande E-numren. Hur framställs dessa kemikalier och kan de vara farliga för hälsan? Och hur manipulerar de våra smaklökar?

Detta är ruskigare läsning än den värsta skräckromanen och det borde vara vars och ens förbannade skyldighet att läsa denna bok från pärm till pärm! Jag har ondgjort mig över livsmedelsindustrin och matfusket tidigare på olika sätt och anser mig väl vara ganska duktig på att välja "rätt" råvaror men med denna bok uppkommer fakta jag inte ens i min vildaste fantasi hade kunnat föreställa mig! Om jag tidigare fuskat någon gång och köpt någon färdig röra eller halvfabrikat är det tvärslut med det nu. Med tanke på det jag nu vet skulle jag nog kräkas om jag försökte få i mig en färdig räksallad eller Eldorados skivade skinka...

Och bröd! Härmed blir det hembakat så mycket det bara går, det ska bli mitt något försenade nyårslöfte. Ett helt kapitel viker Nilsson åt brödet vi kan finna i mataffärernas digra brödsortiment och beskriver ingående hur råvarorna misshandlas och processas för att i slutändan inte ha mycket gemensamt med det vi BORDE kalla för matbröd. Av 136 brödsorter han lusläst innehållsförteckningen på i en helt vanlig matvaruaffär är det endast en handfull som kan betraktas som äkta bröd med ordentliga jästider och utan tillsatser.

Förutom att visa på en massa fusk vid tillredningen av livsmedlen och ingående beskriva de vanligaste tillsatsämnena är boken varvad med historiska fakta om varför det har blivit så här och hur det kunde bli så fel. Nästa inköp för undertecknad blir författarens andra bok "Äkta vara" som är tänkt som en shoppingguide för att välja rätt och bra livsmedel i affärerna. Är, som tidigare nämnts, en ganska medveten konsument men med denna "bibel" ska det bli mer än bara "ganska". Alla som läser denna bok kommer garanterat att ändra sina matvanor innan boken ens är färdigläst! Läs den och förfäras.

Mitt betyg:

Utdrivningsskedet låter som exorcism. Och är det nästan också. Visste du att barnets huvud vrider sig tre gånger under själva förlossningen? Det framgår inte av den bok jag läser om kroppen vrids med eller om det bara är just själva huvudet, och jag tror inte att jag vill veta. Vissa saker fattar man ju ändå själv. Som att man inte behöver daska ungen i baken för att den ska ta sitt första skrik, det räcker med att den får se sin mamma efter 18 timmars krystvärkar.

Radiolegenden och teveprofilen Annika Lantz är föräldraledig. Hon har fått barn nummer två och upptäckt att alla som säger att det inte är någon skillnad med ett barn till ljuger. I sin dagboksroman berättar hon med sedvanlig humor och skärpa om det lilla heterolivet med kolikbarn, sömnlösa nätter och lattespäckade mammaluncher som aldrig blir av.

Vilken underbart rolig bok! Annika Lantz beskriver sitt mammaliv naket och självutlämnande och utan ett uns glamour som alla trötta småbarnsföräldrar kan le igenkännande åt. Boken är späckad med roliga liknelser och hon beskriver sin vardag med koliknätter, sömnlöshet, dagishämtning och sjukdomar på ett oerhört roligt sätt. Man ler genom hela boken och förtränger det faktum att det är så här det är...

Mitt betyg:

Sara är 30 år och redan bitter. En riktig bitterfitta faktiskt. Så en dag i januari när allt blir outhärdligt lämnar hon man och barn för en veckas tankepaus på tönt-Teneriffa. Med sig på resan har hon Erica Jongs 70-talsklassiker Rädd att flyga, och hon läser och undrar hur det kunde gå så långt att hon längtar mer efter en hel natts sömn än ett knapplöst knull. Det var ju inte så här det skulle bli. Hon drömde ju bara om kärleken som alla andra. Sara känner sig lurad och bitter när hon tänker på alla kvinnor hon känner som liksom hon dräneras på energi i familjefängelset. Är det ett ofrånkomligt arv i rakt nedstigande led - från hennes rastlösa mammas diskande eksemhänder till hennes eget nervösa duktighetskomplex?

Jaa, vad ska man tycka om den här boken mer än att den är ännu ett inlägg i jämställdhetsdebatten? Tidvis var den riktigt roande och intressant för att på nästa sida bli förödande tråkig. Jag har inte läst Erika Jongs "Rädd att flyga" som huvudpersonen Sara refererar till hela tiden och de inläggen skummade jag igenom då det blev riktigt trist och stor "rödstrumpevarning". Jag tycker nog helt enkelt inte att boken handlade om någonting egentligen. Visst känner man som mamma igen sig i Sara och hennes tidvis bittra inställning till livet och moderskapet men att kalla den här boken för "måste" och "succé" är lite väl magstarkt. Tycker jag.

Mitt betyg:

Gömda, Asyl och de andra böckerna om Mia Eriksson är makalösa bäst-säljare. Mia och hennes familjs dramatiska flykt undan »Mannen med de svarta ögonen« har engagerat miljoner läsare runt om i världen.Böckerna påstås vara sanna. Det är de inte. Mia gick inte ut med toppbetyg från gymnasiet och har aldrig jobbat på bank. Hon gick i specialklass hela sin skoltid och fick jobb på en lunchbar.Från 1983 levde hon nästan helt på olika bidrag. Mia och hennes familj har kostat svenska skattebetalare miljoner, utbetalade på märkliga grunder. Och än idag lyfter Mia - numera mångmiljonär - pengar från försäkringskassan. Mias man var ingen norrlänning vid namn Anders. Han var chilenare med ett tvivelaktigt förflutet i militärdiktaturens Chile. Han anklagades för mordförsök på Mias f d fästman och hamnade i fängelse. När han frigavs flydde familjen. Om någon var jagad, så var det han. Mia och barnen hade inte behövt gömma sig. Mias lögner har orsakat mycket lidande: Osama berövades sin dotter, Michael förlorade sin mamma, Elisabeth såg sitt livsverk krossas, många känner sig förtalade och lurade. Nu kan de för första gången berätta sanningen om Gömda.

Eftersom jag läst alla böcker om och av Mia utom en var jag väldigt nyfiken då jag första gången hörde talas om denna. När jag äntligen fick den i min hand sträckläste jag den från pärm till pärm och överväldigades av dess innehåll. Jag läste Gömda för många år sedan och minns dock att jag tänkte att "detta kan omöjligt vara sant" men att det inte skulle finnas i stort sett någon sanningshalt i det hela kom som en chock när jag läste, först Monica Antonssons blogg, och sedan denna bok. Den moraliska frågan som automatiskt uppkommer är: "ja men om ord står mot ord, hur vet man vem som har rätt?" och det är ett dilemma som jag funderade över genom hela boken. Antonssons fördel är att hon uppradar bevis på bevis och dessutom låter personer komma till tals som figurerar frekvent i Mias böcker, personer som där visserligen innehar huvdroller men som inte har någon egen talan.

Det som gör mig mest förbannad är inte att böckerna av Mia/Marklund utger sig för att vara sanna utan att så många människor blivit överkörda och fått sina liv förstörda pga denna mediekåta, penninghungrande människa som kallar sig för "Mia". Som förälder kan jag inte ens föreställa mig att lämna ett barn och bara försvinna utan några som helst livstecken, framför allt inte, som framgår av Antonssons bok, på grund av en ny kärlek som suttit inne och därför är rädd om sitt arma skinn (vilken bra förebild för ens andra barn!). Nu sitter hon där borta i USA och lever gott på sina royaltymiljoner hon tjänat ihop på sina "sanna" berättelser och andras olycka, och SAMTIDIGT lyfter hon tusentals kronor om året från svenska försäkringskassan. Är det någon som borde stämmas är det hon och ingen annan. Om en annan får för mycket i t.ex bostadsbidrag för man vackert betala tillbaka, borde inte detsamma gälla även i detta fall?

Mia- sanningen om Gömda, torde för närvarande vara en av Sveriges mest omskrivna böcker och alla som läst Mias "dokumentärromaner" borde som motvikt läsa även denna och sedan själv bilda sig en åsikt. Jag vet dock var jag har mina sympatier.

P.S. Har medvetet valt att inte ge något betyg på denna bok då jag finner den svår att betygsätta. Det är inte som en vanlig roman som man kan placera på en skala bra - dålig. Kan bara säga som jag redan skrivit att den var väldigt bra och oerhört intressant, framför allt som jag läst böckerna den handlar om. Sedan gäller det för varje individ att bilda sig en egen uppfattning utifrån innehållet. Jag rekommenderar den dock varmt för jag tror det är en viktig bok att läsa och jag beundrar Monica A som skrivit den samt alla inblandade som öppet vågat träda fram och berätta sin version. Mia och Liza M har alltför länge fått stå oemotsagda - kanske var dags att ändra på det?

Allmän fakta om boken:
Förlag: Blue Media
Utgivningsår: 2008
ISBN: 9197738212