Bokmalen!

Alison har allt hon kan önska sig - framför allt ett lyckligt förhållande med sambon Tom. Men en dag skickar Alison ut honom från en middagsbjudning för att köpa senap och i stället för att återvända, hör han av sig och gör slut - på telefon! Till råga på allt är han kär i en annan - den gamla flickvännen, Kate, från college. Hon är »som en drog«. Alison inser att hon har levt i en illusion. Om Tom inte är hennes stora kärlek - vem är det då? Plötsligt kastas hon ut i en singeltillvaro som hon inte är förberedd på och hennes strikt kristna uppfostran sätter dessutom moraliska käppar i vägen för ett glamoröst och utsvävande singelliv. När Alison därutöver får sparken från sitt jobb tror hon att hon har nått botten. Men är det verkligen så? Kanske är det i stället början på ett nytt och bättre liv? En helt ny Alison? Alisons sökande efter kärlek leder till många dråpliga situationer.

Riktigt tråkig bok som handlade om absolut ingenting och berörde mig nada. Den saknade helt driv och hade det inte varit i brist på bättre litteratur just för tillfället hade jag nog aldrig slutfört den. I många chiclit-böcker kan man ana en viss humor även om storyn är torr men även detta lyste med sin frånvaro. Kort sagt, slösa inte tid på denna, det finns bättre i samma genre!

Mitt betyg (svagt):

Polisinspektör Patrik Hedström har precis återvänt till arbetet efter en tids sjukskrivning. Han har försökt vila upp sig, samtidigt som han har tagit hand om sin fru Erica och deras för tidigt födda tvillingar. Men knappt hinner han kliva in på polisstationen förrän han kastas in i en ny utredning. En man har hittats mördad, skjuten i bakhuvudet hemma i sin lägenhet. Offret är Mats Sverin, kommunens ekonomiansvarige, en alltigenom trevlig och omtyckt person. Ingen har ett ont ord att säga om honom. Tillsammans med sina kolleger börjar Patrik kartlägga Mats liv, som rymmer fler hemligheter än någon kunnat ana. Varför lämnade han Göteborg hals över huvud för att flytta till sin barndoms Fjällbacka? Vilken är hans roll i projektet att bygga om det gamla badhotellet till spa? Och är det en slump att även Mats ungdomskärlek Annie har återvänt? De har inte haft kontakt på många år, men nu befinner hon sig med sin son på ön Gråskär utanför Fjällbacka, där hennes släkt har vistats i generationer. Också Gråskär bär på hemligheter. I folkmun kallas den Gastholmen och har alltid omgärdats av mörka rykten. Det sägs att de döda går igen och att de har något att berätta för de levande ...

Även om Läckberg inte direkt platsar i genren "finlitteratur" så gillar jag hennes böcker. Jag tycker hon skriver bra och böckerna brukar vara spännande och helt klart läsvärda. Dessutom är det kul att följa polisen Patrik och hans familj på det privata planet. Läckberg brukar ju ha en historisk parallell med det nutida fallet och så är det även i denna boken. Det ger mer stuns åt berättelsen och är ett intressant inslag. Dock tycker jag att hon har väl många "cliffhangers" utplacerade här och där men det är väl å andra sidan en smaksak.

Mitt betyg:

Stella Friberg tycks ha allt en kvinna kan drömma om: en makalöst framgångsrik karriär som författare, exklusiv våning på Östermalm, en garderob fylld med designkläder, en charmerande pojkvän, sportbil och häst. Stellas böcker om Franciska Falke, en ung, självständig privatdetektiv i 1800-talets Stockholm, är en succé både i Sverige och utomlands. Nu ska den tionde och sista boken i serien skrivas. Och allt vore gott och väl om det inte vore för en läcka i badrummet.

Lagom underhållande roman som utspelar sig (delvis) i förlagsvärlden och i den öfvre överklassen i Stockholm. Bra skriven och, som sagt, underhållande "just-nu-läsning". Storyn känns dock igen på något sätt - rik flicka som har "allt" men som ändå inte är nöjd, framför allt inte med sitt kärleksliv (trots framgångsrik pojkvän som dock visar sig ha vissa skelett i garderoben) möter fattig arbetarpojke och inser att pengar inte är allt här i livet. Irriterar mig på snobberiet dock, att allt ska namnges vid märke och pris (mascaran är från chanel, den lyxiga pyjamasen från Dior, de svindyra jeansen av det och det märket måste lämnas in på kemtvätt etc etc). Dock ganska OK läsning om man inte är ute efter någon mer avancerad finlitteratur.

Mitt betyg:

Det är i slutet av juni och Bergmanveckan ute på Fårö stundar. Andrea och Sam beger sig dit med ett kompisgäng, grannarna sedan länge i Visbys utkant. Varje år reser de iväg utan tonårsbarn för att umgås och göra något ovanligt ihop. Efter Fårö väntar Stora Karlsö, där de ska hjälpa till när sillgrissleungarna lyfter från kalkstensklipporna. Förväntningarna är höga. Men så skickas ett sms som blir läst av någon annan än den det var riktat till: Har hittat Bergmans hem. Helt öde. Vill ha dig. Nu. Sugen på att leka på ett ställe som överträffar alla andra? Otroheten är ett faktum. Raseriet tar överhanden och konsekvenserna blir förödande.

Har läst alla Jungstedts böcker om kommissarie Knutas och de är ganska spännande men inte mycket mer än så. Denna bok är tillräckligt spännande för att man ska vilja fortsätta läsa och gärna vill veta hur det går men upplösningen i just den här boken var ganska platt och det hann aldrig byggas upp någon riktig spänning innan det hela var över. Annars retar jag mig till och från på författarinnans "skoluppsatsspråk" men att hon har koll på Gotland och de olika platserna hon skildrar i böckerna märks tydligt och just där har hon en styrka i språket. Annars lämnade denna bok mig tämligen oberörd.

Mitt betyg:

I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen. Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det. Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken för att få en bild av händelseförloppet. Därmed bryter Erik Maria Bark sitt gamla löfte att aldrig mer hypnotisera och en skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början.

Den här boken har ju fått otroligt mycket uppmärksamhet men så märkvärdig är den faktiskt inte. Visst, den är spännande och helt klart läsvärd, men inget mästerverk - långt därifrån. Tvärtom är den ganska "hattig" och lämnar ganska mycket oavslutat och de olika händelserna går inte in i varandra som ofta brukar ske i riktigt bra deckare. Jag tror inte att detta är en bok som kommer att finnas kvar i medvetandet någon längre tid - möjligtvis om det kommer en uppföljare men inte annars.

Mitt betyg är svagt.

Mma Ramotswe är fortfarande ogift, trots att hon sa ja till Mr J L BMatekoni redan i slutet av boken Damernas detektivbyrå. Just nu undrar hon när bröllopet ska bli av, men hon vill inte pressa sin tillkommande. Han har nog med bekymmer ändå. Inte minst tänker han på den skrämmande frågan han fått av Mma Potokwani, den något framfusiga kvinna som förestår barnhemmet på orten...

Som de tidigare böckerna i samma serie är detta en varm och lågmäld roman med ett minimum av "action" i en ovanlig och fantasifull berättarstil. De går under kategorin deckare men jag anser att det är något missvisande då mord, dråp och annat läskigt lyser med sin frånvaro. Istället löser Mma Ramotswe snälla fall som t.ex då hon granskar ett antal potentiella äkta män till en av stans rikaste kvinnor. Är de ute efter hennes pengar eller genuint intresserade av henne? Det enda störande är uppläsarens brist på "research" och dåliga uttal av orter och inhemska uttryck. Jag tycker att man ska ta reda på hur saker och ting uttalas, t.ex Kgotla, där första ljudet är som en skrapning nere i halsen och inte k-g som uppläsare vill få det att bli. En parentes bara.

Mitt betyg:

Lea har åkt till Paris på sabbatsår för att fly Sverige och sitt stressiga liv. Där träffar hon den karismatiska bohemen Michel och kastas in i en kärlekshistoria som till en början verkar vara direkt från himmelriket.
Allt är bara bra, tack handlar om Lea som vill älska och bli älskad till varje pris. Om en kärlek som kanske egentligen är någonting annat och ett ensamt hjärta som vägrar släppa taget om drömmen om tomtebolycka med mamma, pappa, barn på lycklig promenad genom sommarstan en solig söndag. Den handlar om Famous Grouse, skam, svartsjuka och att bita ihop sina käkar det hårdaste man kan, blunda och tänka på något annat en stund.

Det här var en riktigt ångestframkallande bok. Den gjorde mig så förbannad och irriterad att jag stundvis var tvungen att lägga den ifrån mig. Framför allt är det huvudpersonen Lea som väcker de starkaste känslorna trots att det är fransosen Michel som är bokens ärkesvin. Lea är blind av kärlek och ser inte hur Michel utnyttjar henne på alla sätt som det är möjligt att utnyttjas på. Han sol-och-vårar henne, förnedrar henne, skämmer ut både henne, hennes familj och grannskapet och beter sig allmänt svinigt. Och Lea förlåter. Och förlåter. Hon älskar ju honom. Och han henne. Tror hon iallafall. När Lea föder deras barn ägnar han mer uppmärksamhet åt Famous Grouse än åt sin födande kvinna och efteråt sjunker han ner i en djup depression och lämnar Lea och sonen åt sina öden. Men Leas kärlek är blind. Och hoppet är det sista som överger människan.

Det som är mest tragiskt med den här boken är att det finns så många kvinnor som lever som Lea, som blir lurade, förnedrade och utnyttjade men som hårdnackat stannar kvar vid sin "kärleks" sida i tron om att de ska rädda honom bara de älskar tillräckligt mycket. Kvinnor som utplånar sig själva för sina manschauvinistiska "karlakarlar". Det är så sorgligt... När jag läser den här boken känns det som det är självupplevt då huvudpersonen Lea verkar så levande, som om hon faktiskt finns på riktigt. Och det gör hon nog. Kanske både här och där. Tyvärr.

Mitt betyg: