Bokmalen!

Karen Drew hittas i sin rullstol, stirrande ut över havet, med avskuren hals. Kriminalkommissarie Annie Cabbot tar hand om fallet. Samma morgon hemma i Eastvales mörka gränder - The Maze - hittas en nittonåring våldtagen och strypt. Överkommissarie Banks och hans team börjar nysta upp en härva och hittar snabbt ett flertal misstänkta. Cabbot däremot kör fast direkt - tills hon får ett genombrott som leder utredningen i en chockande riktning. Sedan inträffar ytterligare något i The Maze som ser ut att förena de båda fallen på ett lika bisarrt som mystiskt sätt. Medan Banks och Annie gräver i det förflutna för att söka bakomliggande orsaker tvingas de dessutom att hantera sin känslomässiga barlast och de personliga demonerna från sitt tidigare förhållande. Och det står snart klart att de har två mördare nära inpå sig och att vem som helst av dem kan slå till igen - i vilket ögonblick som helst!

Min favoritförfattare har slagit till igen och varje gång det händer är det nära nog julafton! "I djävulens sällskap" gjorde mig absolut inte besviken och jag slukade även denna med samma intensitet och fart som jag gjort med hans tidigare alster. Den var väldigt spännande och vävdes samman med en av hans förra böcker (I ondskans spår) som är en av de otäckaste deckare jag läst. Det negativa med denna boken var att den stundvis var ganska rörig och det var mellan varven svårt att hålla isär personerna som figurerar i de olika utredningarna. Jag älskar dock Robinsons sätt att uttrycka sig och bygga upp en spänning som gör att man absolut inte kan förutse vad som kommer att inträffa eller vem den skyldige är. Som sagt, precis alla de egenskaper som en äkta deckarförfattare bör ha!

Mitt betyg:

"Du är bra på mycket, Lars. Men du är ungefär lika uppmärksam som Stevie Wonder med hörselskydd." Kanske är det därför Lars Holm - bokstavligt talat - blir tagen på sängen när hans sambo Pernilla avslöjar en av sina hemliga fantasier. För vad gör man egentligen då en trekant plötsligt krockar med ens fyrkantiga värld? Tar hjälp av Stefan - en 150 kilo tung charkarbetare med för mycket tid på Vilda Webben och för lite tid med sin fru? Eller av Gunilla - en medelålders bibliotekarie som inte bara är flickvännens kollega, utan även kvinnan man fantiserade om som femtonåring hemma i pojkrummet? En sak är i alla fall säker- den här hösten blir inte som Lars tänkt sig. Eller Pernilla...

Den här boken medföljde som present vid köp av en tidning och eftersom en "gratis" bok aldrig är fel läste jag sålunda även denna. Jag blev faktiskt glatt överraskad eftersom baksidestexten inte lockade fram läslustan i mig direkt men boken var faktiskt läsvärd och fler än en gång kom jag på mig själv med att sitta och småfnissa åt någon av dess många poänger. Detta är något så ovanligt som en bok skriven av en kvinna men ur en mans perspektiv. Huvudpersonen Lars är arbetslös "författare" som väntar på det stora genombrottet som aldrig verkar vilja infinna sig. Han är sambo med Pernilla och lever väldigt mycket "Svensson-liv". Detta är han nöjd med tills Pernilla kommer med det förslag som ska vända upp och ner på hans inrutade tillvaro.

Det känns konstigt och lite "fel" att det faktiskt är en kvinna som skrivit boken eftersom författaren har stor inblick i hur en man tänker och uppfattar saker och ting samtidigt som hon ger Pernilla alla de typiskt kvinnliga egenskaper som säkert många män känner igen - och troligen retar sig på - från sina egna förhållanden. Detta är ingen bok man minns särskilt länge men vill du ha några glada skratt kan jag absolut rekommendera "Swing it"! Och när du läst klart kan killen överta boken för han har säkert lika stor behållning av att läsa den som du som är tjej! Eller tvärtom...

Mitt betyg:

Detta är en fristående fortsättning på Martina Haags populära, kritikerrosade och även filmatiserade roman ”Underbar och älskad av alla…” Den boken slutar som bekant med att Bella får sparken från sin första och enda anställning på Dramaten då hon ljugit om sina akrobatikkunskaper. ”I en annan del av Bromma” börjar ca sju år senare. Bella har inte kommit mycket längre i karriären än att hon gift sig med en populär TV-profil, fått två barn och arbete i receptionen på TV4. Hon är måttligt nöjd med att vara ”bihang” till snygge Matte och väntar på att något spännande ska hända vilket det också gör. Såklart.

Boken läste jag ut på en halv dag då den var extremt lättläst och lättsmält. Korta kapitel och lite text på varje sida gjorde att den tog slut på nolltid. Har man läst Haags tidigare alster vet man också att språket inte är vad man skulle kunna kalla för komplicerat. Det är ingen högre litteratur direkt men man har en rätt trevlig eftermiddag framför sig om man skulle få för sig att läsa den här boken. Hon skriver underfundigt och småroligt och driver både med sig själv och branschen, däribland många namngivna personer ur Sveriges nöjesetablissemang. Även om huvudpersonerna egentligen är extremt olika går tankarna till Bridget Jones när jag läser om Bella då humorn och berättarstilen påminner ganska mycket om varandra. Detta är en perfekt bok att ta med till stranden i sommar, eller varför inte till hängmattan?

Innehållsmässigt är betyget egentligen två pennor men humorn drar upp det så det får bli en trea. En svag...

Åååå, om jag bara vore smal! Det är Jemima Jones mantra, som hon ständigt upprepar inom sig. Jemima Jones är inte smal. Dagligen blir hon pikad och hånad av sin omgivning, de lika slanka som elaka väninnorna hon delar lägenhet med, av arbetskamrater och chefer och inte minst av sig själv. Det enda som tröstar henne är att äta - äta massor. Men i hemlighet drömmer hon om Ben som hon ser varje dag på sin arbetsplats, men som aldrig, aldrig ser henne. Då ligger Geraldine, Jemimas vackra kollega, bättre till. Geraldine som är en sämre journalist än Jemima men som trots det har bättre betalt. För så ser det ut i de smala och vackras värld. Jemima inser att hon måste göra något åt sig själv så att hon kan spela på de andras villkor. Så att hon äntligen kan bli den hon egentligen är. Men vem är hon då? Egentligen? Och kärleken, den finns kanske där man minst anar det. Och inte där man tror.

Ja vad ska man säga om denna bok? Ett typexempel för sin lättlästa genre... Jag tycker rätt bra om Jane Green. Hon skriver väldigt lättsmälta böcker där hela tankeverksamheten inte behöver vara inkopplad och just denna bok passade väldigt bra de senaste dagarna när hjärnan mer eller mindre höll på att smälta bort! Men jag gillade inte bokens budskap som mer eller mindre går ut på att utseendet betyder allt och att ingen kille gillar tjocka (men smarta) tjejer även om jag tror att författarens intentioner har varit det omvända, d.v.s att man ska älska sig själv som man är och inte göra om sig för någon annan etc. Tyvärr går inte DET budskapet fram utan effekten blir den omvända. Allt som händer i boken är enormt orealistiskt om ändock rätt underhållande och på slutet ändrar budskapet riktning något även om det inte är svårt att på förhand räkna ut vad som står på de sista sidorna! Som de flesta andra böcker i genren är det en bok lämpad för stranden alt. hängmattan och det är en stunds underhållning men ingen bok som "stannar kvar" i medvetandet särskilt länge.