Bokmalen!

Sara är 30 år och redan bitter. En riktig bitterfitta faktiskt. Så en dag i januari när allt blir outhärdligt lämnar hon man och barn för en veckas tankepaus på tönt-Teneriffa. Med sig på resan har hon Erica Jongs 70-talsklassiker Rädd att flyga, och hon läser och undrar hur det kunde gå så långt att hon längtar mer efter en hel natts sömn än ett knapplöst knull. Det var ju inte så här det skulle bli. Hon drömde ju bara om kärleken som alla andra. Sara känner sig lurad och bitter när hon tänker på alla kvinnor hon känner som liksom hon dräneras på energi i familjefängelset. Är det ett ofrånkomligt arv i rakt nedstigande led - från hennes rastlösa mammas diskande eksemhänder till hennes eget nervösa duktighetskomplex?

Jaa, vad ska man tycka om den här boken mer än att den är ännu ett inlägg i jämställdhetsdebatten? Tidvis var den riktigt roande och intressant för att på nästa sida bli förödande tråkig. Jag har inte läst Erika Jongs "Rädd att flyga" som huvudpersonen Sara refererar till hela tiden och de inläggen skummade jag igenom då det blev riktigt trist och stor "rödstrumpevarning". Jag tycker nog helt enkelt inte att boken handlade om någonting egentligen. Visst känner man som mamma igen sig i Sara och hennes tidvis bittra inställning till livet och moderskapet men att kalla den här boken för "måste" och "succé" är lite väl magstarkt. Tycker jag.

Mitt betyg: