Bokmalen!

"Jag är ledsen min vän", sa mannen och skakade lite sorgset på huvudet, "men jag tror inte du kommer att överleva här inne." 27-årige Jonas Andersson från Kungälv hade i ett desperat försök att bli av med sina skulder erbjudit sig att göra en affärsresa till Bolivia. Han åkte fast på flygplatsen med nästan tre kilo kokain i väskorna och hamnade på det ökända fängelset El penal de San Pedro, 3 600 meter över havet i Bolivias huvudstad La Paz. Här lever pundare och mördare sida vid sida och för att bo någorlunda bra måste man ha pengar. Mycket pengar. Rika knarkhandlare bor i stora rymliga våningar med eget badrum medan småförbrytare får samsas om trånga små utrymmen utan vare sig isolering eller värme eftersom det inom murarna pågår en illegal boförmedlingsverksamhet med priser på "lägenheter" som skulle platsa i vilken storstad som helst. Jonas kommer till "Posta", den bästa avdelningen på fängelset eftersom en vit man - en "gringo" - betyder status och pengar. Jonas får dock bara en liten summa av ambassaden varje månad och köper sig ett litet trångt utrymme under taket där vattnet fryser i glaset på nätterna. Här inne lever han i flera år, gifter sig med Deysi som han träffade innan han åkte fast och han blir även pappa. Trots att i stort sett samtliga runt honom är fullfjädrade narkomaner, alternativt langare, rör han aldrig mer droger. Livet i fängelset blir tufft, många bär vapen och han blir överfallen många gånger, tillvaron blir en kamp för livet.

El Choco är en fascinerande bok som det är svårt att släppa eftersom den är så osannolik trots att det är en sann berättelse. Jag visste inte att det kunde gå till så här på fängelser i andra ställen av världen, med bomarknad, öppen knarklangning och vapeninnehav med ledningens goda minne. Inne på San Pedro bor det även flera hundra barn eftersom fruarna inte kan försörja sig när männen åker i fängelse och detta har jag sett med egna ögon, dock inte i Bolivia utan i Filippinerna vilket är fruktansvärt. Jonas gifter sig med sin bolivianska fästmö och får barn med henne och gör sitt yttersta för att de ska ha det bra, dock inte i fängelset utan i en lägenhet utanför. Jonas är en tämligen osympatisk person när boken börjar men han växer genom hela berättelsen, mognar och återkommer till Sverige som en städad och ansvarsfull familjefar. Det här är en bok att lägga på minnet och ta till sig och den rekommenderas varmt!