Bokmalen!

ETT GLAS VIN, LITE SKVALLER OCH EN BRA BOK. CIRKELN ÄR FÖDD! Fem vänner - Clare, Harriet, Nicole, Polly och Susan bildar en bokcirkel. De är lika olika som böckerna de läser. På träffarna i cirkeln diskuteras inte bara den aktuella boken utan även andra, personliga glädjeämnen och bekymmer. Det kan röra sig om en ny pojkvän, en otrogen äkta man, en sjuk mamma eller en besvärlig tonårsdotter. Sammankomsterna blir en sorts terapi för dem alla. I goda vänners trygga sällskap kan de både skratta och gråta.

Det här var en ganska knepig bok att både komma igenom och recensera. Det hände inte så mycket som gjorde att man manades på att läsa vidare utan det blev några sidor då och då. Persongalleriet var rätt rörigt till en början då så många personer var inblandade parallellt och man (åtminstone jag) fick gå tillbaka i boken och kolla upp vilken relation den och den hade till varandra och vems man det var som hette så etc. I början av varje kapitel recenseras böckerna som bokcirkeln läser men jag saknade själva "boksnacket" som förekom väldigt lite med tanke på bokens namn och innehåll i övrigt. Bra dock, att man på så sätt fick en del matnyttiga boktips om man någon gång skulle sakna något att läsa! Kan rekommendera den här boken ändå bara man kommer över den första tredjedelen som är den segaste biten!

Mitt betyg:

Det är den varmaste sommaren någonsin i Östergötland. Linköping dallrar i hettan och i de omgivande skogarna rasar de värsta skogsbränder trakten sett. Tidigt en morgon hittas en fjortonårig flicka irrandes naken och våldtagen i stadens största park. Flickan själv minns ingenting och kriminalinspektör Malin Fors och hennes kollega Zeke tvingas försöka nysta i de få ledtrådar som finns. Men hur hamnade flickan i parken och vem är förövaren? Malin, som själv har en dotter i samma ålder, berörs mycket illa av det som hänt. Samtidigt anmäls en annan flicka försvunnen av sina föräldrar och kort därpå görs en fasansfull upptäckt vid en badplats utanför staden. Sommardöden har kommit till Linköping, och drömmen om en härlig sommar förvandlas under några julidagar till en fruktansvärd mardröm.

Jag tycker den här boken var bättre än Kallentofts debutroman, Midvinterblod. I den här boken lär man känna huvudpersonerna Malin och Zeke bättre och man har lärt sig känna igen författarens ganska speciella språk. Bland annat låter han de bortgångna personerna "tala" och ge sin syn på saken som en ande svävandes över historien. Några missar tycker jag det finns här och där, bland annat i upplösningen då Malin helt plötsligt "vet" var mördaren är och varför. En annan som parallellt fått följa mördarens tankegångar har trots det inte förstått varför vederbörande handlar som hon gör och jag förstår fortfarande inte hur Malin bara kunde veta det då det inte ges någon förklaring. Kanske författaren bara ville få slut på boken? Nåja, en liten parentes bara som det kanske bara är jag som retat upp mig på, dock inget som förstör spänningen i boken. Det verkar även vara "inne" med kvinnliga förövare just nu, har läst en del böcker på sista tiden med kvinnor i "huvudrollen".

Mitt betyg:

I den här boken får vi möta singeln Marie 41, en blasé barchef som jonglerar med whiskey och håriga karlar till dundret av Iron Maiden, den barnträngtande it-miljonären Åsa 37, med stor ekande lägenhet och lika ekande mage, och Lena 34 som försöker fixa en överarbetande man, 7 kaniner, en hund, tre katter och fyra ungar. Livet har inte blivit som de tänkt sig och de tre systrarna är alla på gränsen till livets härdsmälta.När livet gör en av sina sorgliga vändningar svingas systrarna motvilligt ut ur sin skavande vardag. Deras barndomshem, den stora mjölkgården, råmar efter hjälp. Det är en navelsträng de alla med glädje har klippt av för länge sen, men nu måste de tillbaka. Förtvivlade tvingas de ta ansvar för sin bakgrund, ställa upp för sina systrar och göra nya livsval. Men kan den gemensamma mardrömmen egentligen vara svaret på systrarnas livsgåtor i en fet flugsmäll?

Jag lyssnade på den här romanen som ljudbok och när jag väl börjat lyssna kunde jag inte sluta! Den var humoristisk och sorglig på samma gång som den manade till eftertanke och lockade fram en och annan tår. Jag gillade Emma Hambergs förra roman Mossvikenfruar väldigt mycket när den kom och denna bok fick mig att längta till nästa gång Emma släpper en "vuxenbok"! Stundvis är den lite väl förutsägbar men personerna är sympatiska trots ogenomtänkta och egoistiska handlingar och man vill att det ska sluta bra! Slutet var ganska "öppet" vilket får mig att misstänka att det kanske kommer en fortsättning...?

Mitt betyg: