Bokmalen!

Det är den varmaste sommaren någonsin i Östergötland. Linköping dallrar i hettan och i de omgivande skogarna rasar de värsta skogsbränder trakten sett. Tidigt en morgon hittas en fjortonårig flicka irrandes naken och våldtagen i stadens största park. Flickan själv minns ingenting och kriminalinspektör Malin Fors och hennes kollega Zeke tvingas försöka nysta i de få ledtrådar som finns. Men hur hamnade flickan i parken och vem är förövaren? Malin, som själv har en dotter i samma ålder, berörs mycket illa av det som hänt. Samtidigt anmäls en annan flicka försvunnen av sina föräldrar och kort därpå görs en fasansfull upptäckt vid en badplats utanför staden. Sommardöden har kommit till Linköping, och drömmen om en härlig sommar förvandlas under några julidagar till en fruktansvärd mardröm.

Jag tycker den här boken var bättre än Kallentofts debutroman, Midvinterblod. I den här boken lär man känna huvudpersonerna Malin och Zeke bättre och man har lärt sig känna igen författarens ganska speciella språk. Bland annat låter han de bortgångna personerna "tala" och ge sin syn på saken som en ande svävandes över historien. Några missar tycker jag det finns här och där, bland annat i upplösningen då Malin helt plötsligt "vet" var mördaren är och varför. En annan som parallellt fått följa mördarens tankegångar har trots det inte förstått varför vederbörande handlar som hon gör och jag förstår fortfarande inte hur Malin bara kunde veta det då det inte ges någon förklaring. Kanske författaren bara ville få slut på boken? Nåja, en liten parentes bara som det kanske bara är jag som retat upp mig på, dock inget som förstör spänningen i boken. Det verkar även vara "inne" med kvinnliga förövare just nu, har läst en del böcker på sista tiden med kvinnor i "huvudrollen".

Mitt betyg: