Första boken ut är denna denna alldeles fantastiska bok! Började med den ett bra tag innan jag slutförde den men hade inte tid/ro att läsa färdigt förrän jag blev liggande hemma i en envis förkylning. Sträckläste sedan större delen av boken och grät en skvätt på slutet för att den var så hemsk och sorglig... Själva berättelsen är påhittad men allt runt omkring är sant, med kriget i Afghanistan och talibanernas maktövertagande och allt vad det innebar, framför allt för kvinnorna. Tänkte på mina elever när jag läste boken och om att flera av dem faktiskt med största sannolikhet upplevt liknande saker som de båda kvinnorna som boken kretsar kring.
Från början handlar boken om Mariam som växer upp med sin ensamstående mamma på landet utanför Herat. Pappan är rik och gift och skammen är stor. När mamman dör gifts hon bort till en äldre man i Kabul men efter upprepade missfall är hon inte vatten värd för honom längre. Parallellt får man följa Leila som växer upp på samma gata som Mariam och hennes man bor på. I ett bombanfall dör Leilas föräldrar och Mariams man tar henne som sin andra fru när hon bara är tonåring. Till en början ser kvinnorna varandra som konkurrenter och för Mariam är Leila en inkräktare. Långsamt dock blir kvinnorna vänner och bundsförvanter mot en alltmer våldsam och elak man och de börjar göra upp planer för att ta sig ut ur sitt gemensamma fängelse.
Boken är ruskig och sorglig och man gråter vid flera tillfällen också för att den är så målande i alla sina intryck. Framför allt kapitlet där Leila ska föda sitt andra barn strax efter att talibanerna tagit makten är så hemskt att man knappt orkar fortsätta läsa. Alla sjukhus i staden med ett undantag är enbart till för män. Kvinnosjukhuset saknar alla förnödenheter, som mediciner, rent vatten, el... Dessutom måste de kvinnliga läkarna operera och undersöka sina patienter iförd burqua (ett "tält" med nät för ögonen som talibanerna tvingade alla kvinnor att bära). Leilas baby ligger i säte och enda sättet för henne och bebisen att överleva är akut kejsarsnitt. Men det finns ingen bedövning...
Från början handlar boken om Mariam som växer upp med sin ensamstående mamma på landet utanför Herat. Pappan är rik och gift och skammen är stor. När mamman dör gifts hon bort till en äldre man i Kabul men efter upprepade missfall är hon inte vatten värd för honom längre. Parallellt får man följa Leila som växer upp på samma gata som Mariam och hennes man bor på. I ett bombanfall dör Leilas föräldrar och Mariams man tar henne som sin andra fru när hon bara är tonåring. Till en början ser kvinnorna varandra som konkurrenter och för Mariam är Leila en inkräktare. Långsamt dock blir kvinnorna vänner och bundsförvanter mot en alltmer våldsam och elak man och de börjar göra upp planer för att ta sig ut ur sitt gemensamma fängelse.
Boken är ruskig och sorglig och man gråter vid flera tillfällen också för att den är så målande i alla sina intryck. Framför allt kapitlet där Leila ska föda sitt andra barn strax efter att talibanerna tagit makten är så hemskt att man knappt orkar fortsätta läsa. Alla sjukhus i staden med ett undantag är enbart till för män. Kvinnosjukhuset saknar alla förnödenheter, som mediciner, rent vatten, el... Dessutom måste de kvinnliga läkarna operera och undersöka sina patienter iförd burqua (ett "tält" med nät för ögonen som talibanerna tvingade alla kvinnor att bära). Leilas baby ligger i säte och enda sättet för henne och bebisen att överleva är akut kejsarsnitt. Men det finns ingen bedövning...
Bland de regler talibanerna införde i Afghanistan var de flesta och strängaste till för kvinnorna. Några exempel:
- En kvinna var tvungen att hålla sig hemma dygnet runt - om hon absolut måste gå ut fick hon åtföljas av en manlig släkting.
- Hon fick inte visa sitt ansikte och var tvungen att bära burqua utomhus.
- Hon fick inte använda smink (om hon hade nagellack var straffet att få ett finger avkapat) eller bära smycken.
- Hon fick bara yttra sig om hon blev tilltalad.
- Hon fick inte ha ögonkontakt med en man.
- Hon fick inte skratta så att andra hörde.
- Flickor fick inte gå i skolan eller arbeta.
- Otrohet för en kvinna bestraffades med stening.
- Männen var i stort sett bara tvugna att ha skägg och be fem gånger om dagen. För alla gällde förbud mot att dansa, sjunga, spela spel, skriva böcker, titta på film och måla tavlor.
Mitt betyg:
Allmän fakta om boken:
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: 2007
ISBN: 9146217282
Andra boktips: Bokhandlaren i Kabul av Åsne Seierstad, Till Afghanistan kommer Gud bara för att gråta av Siba Shakib och Mitt förbjudna ansikte av Latifa. Alla tre är oerhört bra och man inser att man har det rätt bra ändå...
Etiketter: Drama, Hosseini Khaled
0 Comments:
Senaste inlägg Äldre inlägg Startsida
Subscribe to:
Kommentarer till inlägget (Atom)