Bokmalen!

När Safiya Hussaini är 13 år blir hon bortgift med en drygt fyrtio år äldre man som hennes far valt ut åt henne. Safiya föder sin man fyra barn. När två av barnen dör i vattkoppor blir Safiya förskjuten och tvingas lämna hem och barn. Efter tre äktenskap, alla arrangerade av hennes far, väljer Safiya själv en man, som lovar henne äktenskap. När Safiya blir gravid bryter han sitt löfte. Hon döms till döden enligt sharialagarna, för att ha fött ett barn utanför äktenskapet. Straffet är att stenas till döds? Dömd att stenas är ett dokument om det kvinnoförtryck och de fruktansvärda straffmetoder som fortfarande är vardag för många kvinnor i tredje världen. I ett efterord redogör Safiyas advokat för sharialagarnas rättsprocedurer. Boken är illustrerad med foton.

En mycket läsvärd bok om en tillvaro som för oss västerlänningar är totalt främmande. Safiya växer upp i Nigeria och blir som tonåring bortgift med en betydligt äldre man. Hon lär sig dock älska sin man och de får ett lyckligt äktenskap. Allt tar dock slut när två av de fyra barnen dör i en för oss sådan trivial sjukdom som vattkoppor inom loppet av ett par dygn. Mannen anklagar Safiya för dödsfallen och förskjuter henne. De två levande barnen tvingas hon lämna kvar hos maken. Hon blir alltså av med fyra barn och sin man samtidigt! Nästa äktenskap blir inte mycket bättre och efter tredje skilsmässan träffar Safiya en man som lovar att gifta sig med henne. När hon blir gravid bryter han sitt löfte och Safiya blir av en Shariadomstol dömd till stening för att ha fött barn utom äktenskapet. Där tar en kamp sin början som kom att följas av en hel värld! Då pappan nekar till faderskapet står ord mot ord och som bekant är inte en kvinnas ord värd någonting! Med hjälp av släktningar, vänner och omvärldens reaktioner anlitar hon dock en advokat som till slut får henne fri med hjälp av ett kryphål i en sura i Koranen. Där står det att "mannens frö kan ligga och vänta inne i kvinnan i upp till tre år för att sedan komma till liv och befrukta henne". Eftersom det var mindre än tre år innan hon blev gravid som hon skiljde sig från sin man kommer de fram till att det lika gärna kan vara han som är fadern... Tur för Safiya att DNA är en tämligen okänd företeelse!

Jag blir bestört, arg och ledsen när jag läser den här boken, framför allt för alla förtryckta kvinnors skull. De är inte vatten värda men allt som sker är deras fel. Hade inte Safiya blivit med barn hade ingen vetat om hennes "brott". Alltså är det det lilla barnets "fel" som blev fött utom äktenskapet. Och att tolka Koranen så till punkt och pricka är oerhört farligt i mina ögon, särskilt om den citerade meningen är så radikalt fel utifrån allt man vet om biologi och befruktning. Och detta sker än idag, på 2000-talet! Skrämmande!

Mitt betyg: