Bokmalen!

En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet på norra Öland försvinner en liten pojke utan några som helst spår. I dagar letar familjen, polisen och frivilliga efter honom. Tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat telefonsamtal från sin far, den åldrige sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han ber henne komma till Öland för att hjälpa honom med efterforskningar kring dottersonens försvinnande. Julia återvänder motvilligt till sin barndomsö och tillsammans börjar de söka i det förflutna. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann. Ändå sägs han ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen. I skumtimmen.

Den här boken tog tid för mig att läsa, åtminstone första halvan. Jag tyckte den var seg och tråkig och var nära att ge upp fler gånger. En bra bit in i boken hände det dock något som gjorde att de sista kapitlen bara flög iväg och jag radikalt ändrade mina första tankar om denna deckare som är författarens debutroman. Vilken fantastisk bok! Den är välskriven och spännande samtidigt som den har en mörk underton som ger en kalla kårar längs med ryggraden under läsningens gång. Det är ingen upplyftande läsning (framför allt inte om man som jag är mamma till en pojke i samma ålder som den boken kretsar kring) även om slutet trots allt är ljust men väldigt oväntat. Jag hoppas på fler kriminalromaner av Johan Theorin för är denna debut så bra lär det knappast bli sämre!

Högsta betyg: